Nu känner jag mig tillräckligt stark för att våga berätta vad jag har gått igenom. Hoppas ni fortfarande accepterar mig för den jag är efter det här för jag är fortfarande samma person!
Allting började en vinter för två år sedan, jag drog mig undan och tappade livslusten. Jag misstänker själv att jag hade någon typ av depression, för de flesta symptomen passade in, men eftersom jag inte vågade söka hjälp så har jag det inte bekräftat. Jag mådde piss och undrade vad det var för fel på mig. Varför fick alla skratta och ha kul, medan jag satt ensam och var riktigt nedstämd och funderade på varför jag inte fick må så bra som alla andra. Jag kunde döda för att få leva som dom. Ångesten tog över och jag gjorde saker jag ångrar idag. Efter ett tag i skiten började jag se ljuset i tunneln och jag började känna en livsglädje som jag inte hade känt på evigheter. Jag började komma tillbaka till det normala men tyvärr höll det inte länge innan jag började må skit igen. Jag började hitta komplex på min kropp som jag ville göra någonting åt. Jag tyckte att jag var för tjock och ville gå ner i vikt så jag slutade äta. Maten blev min fiende och varje dag blev en kamp mot siffrorna på vågen. Många tankar kom tillbaka från min "depressionstid" men det tillkom även nya som till exempel "Fan vad fet, ful och äcklig jag är" "Varför kan jag inte se ut som alla andra" men jag tänkte även på näringsinnehållet och
hur mycket jag kunde äta utan att gå upp i vikt. Jag trodde att en tugga mat skulle göra mig fet och jag ville hosta upp mina problem. Detta slutade med att jag gick ner till 53 kilo innan jag fick den hjälp jag behövde och lyckas gå upp i vikt igen. Jag är riktigt tacksam över all hjälp jag har fått, för utan den hade jag nog inte varit där jag är idag.

 

elin

10 oktober 2012 20:28

Jag är så stolt över dig som gått igenom det här och klarat det så bra! Du är en så stark och fin människa, Lousie<3

http://eleppiaho.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har funderat en hel del på hur jag ska göra med bloggen. Jag vet inte om bloggning är min grej, samtidigt som jag älskar att skriva. Att jag har några tappra läsare som fortfarande hänger kvar är verkligen superkul! Jag känner ibland att jag ...

Natten till igår vaknade jag vid tjugo i fyra på morgonen då jag hade en väldigt otrevlig dröm som jag egetnligen inte forstod allvaret med innan kvällen då jag började må skit. Ledsen, ndestämd och ångest. Men jag pratade ut med en vän som hjälpte m...

Hade ställt klockan på kvart över sju imorse och kastade benen över sängkanten vid halv åtta. Duschade och förberedde mig och vovven inför agilitykursen i Medle. Vi kom först in i hockeyrinken vilket var sjukt skönt då Mira har en tendens till, som n...

För lite drygt en timma sen så blev Mira upphämtad av vår fantastiska hundinstruktör som ville låna henne några timmar. Hon ville se om hon kunde hitta en anledning till varför hon är så galen som hon är när det kommer till vissa situationer. Jag hop...

Har funderat länge på om jag ska återuppta bloggandet eller om jag ska låta det ligga på is ett tag till. Men nu känner jag att jag vill ge det ett försök. Jag kommer mest att skriva om mitt liv tillsammans med min vovve och vad vi gör på dagarna, me...